Årsdagen del 1

Det är idag på dagen ett år sedan det lilla konungariket Holmön bildades. Under stort tumult tillkännagavs resultatet av de fria (?) val som föregick utropandet av detta ö-rikes suveränitet som självständig stat. Vår utsände reporter fick vid det tillfället ingen intervju med den nyvalde kungen, Jante, men vi lovade återkomma så snart klarhet kunnat bringas i de något förvirrade förhållanden som rådde vid tidpunkten. Sedan dess har det varit märkvärdigt tyst om den lilla utbrytarstaten. Inte ens svenska media tycks ha tagit något någon notis om händelseutvecklingen. Den förväntade självständighetsförklaringen har också lyst med sin frånvaro, varför vi nu tagit initiativet till en expedition för att på ort och ställe söka svaren på de frågor som världssamfundet rimligen borde vilja ha svar på.

Därför kan nu Slagsidan® som första och enda tidning i världen, på årsdagen av självständigheten, presentera för våra läsare ett exklusivt reportage från vår utsände på konungariket Holmön.

Återblick

När jag avslutade mitt förra besök på ön, hade just den första kungen i ö-rikets historia utsetts. Tyvärr gjorde den förvirrade situationen inom statsförvaltningen (vilken den nu var, lyckades jag inte reda ut) att osäkerhet uppstod om min diplomatiska status, varför jag såg mig nödsakad att i all hast lämna ön. Naturligtvis var min förhoppning att jag relativt snart skulle kunna återkomma med ett utförligt reportage, späckat med intervjuer med alla företrädare för denna nya monarki - hög som låg, programförklar-ingar med mera.
Detta var dock betydligt svårare att åstadkomma än jag någonsin kunnat ana. De diplomatiska förbindelserna med Sverige var minst sagt förvirrande. Allra störst var svårigheterna att veta vilken instans av de man kontaktade som egentligen hade mandat att lämna ett giltigt besked. En frustration som jag för övrigt delade med svenska myndigheter.
Tystnaden i omvärlden var lika stor som vår nyfikenhet på vad som pågick, och när årsdagen av självständigheten närmade sig, beslöt vi att undersöka förhållandena på ort och ställe.

Ett skepp kommer lastat

Vi landstiger i Byviken en gnistrande solig förvårsmorgon, lastade med förnödenheter och utrustning, förberedda att klara en veckolång vistelse i isolering på denna, som vi trott, gudsförgätna plats. De av oss som väntade sig en rigorös passkontroll, blir något förvånade då det inte finns några tecken på något dylikt. Däremot lägger vi märke till att vi står under observation av för oss okända personer. En del av dessa har lagt pannan i djupa veck, och iakttar oss med en värderande blick, alltmedan vi försöker smälta in i folkmassan (cirka åtta personer denna morgon) så gott det går.
Spända börjar vi vandra upp från kajen, och knappt har vi kommit femtio meter, innan jag drar ett djupt andetag för att fylla minna lungor med uppfriskande havsluft, och minnena från mitt förra besök väller upp. Om mina ögon skulle missat det, kan i alla fall min näsa, i den sydliga brisen, inte undgå att konstatera att kretslopps-tänkandet är viktigt även för den nya regimen. För bara cirka sjuttio meter längre bort står den stora gröna komposteringsanläggningen i all sin glans. Strax bredvid ser vi också att man har bevarat det gamla fordonsmuseet, där utställningsföremålen kan avnjutas i sitt rätta element - i det fria, och helt gratis. Återseendet fyller oss med glädje och vördnad för de för oss ännu okända makthavarna, och vi tänker i vårt stilla sinne, att den nya regimen kan ju inte vara helt rutten, när man har ett sådant sinne för miljöarbete och att bevara traditioner och kulturmiljöer. Stärkta i sinnet och trygga i anden vandrar vi vidare för att söka rätt på lämpliga personer att intervjua.
Vi inleder sökandet med ett besök på turistbyrån, där vi hoppas kunna få värdefull information om hur samhällsbildningen har fortskridit, och namn på personer i ledande ställning vilka kan tänkas ge en korrekt bild av nuvarande förhållanden i kungariket.
Efter en lång genomgång av Holmöns historia och fullmatade med tips på sevärdheter innefattande såväl historiska som kulturella minnesmärken, får vi också en lista med namn på några prominenta personer, varpå vi genast beger oss ut i vårsolen för att söka upp första namnet på listan - ÖverRiksmarskalk Per Jöns.
Vi träffar honom på väg mellan två möten, och trots hans späckade program blir vi lovade en audiens under eftermiddagen. Tiden går fort i det vackra vårvädret, och snart sitter vi på en veranda och lyssnar till ÖverRiksmarskalken när han talar om vardagspolitiskt arbete och delger oss sina visioner om framtiden här ute. Att han är driftig och energisk i sitt ämbete, framgår klart av hans tal. Av det inledningsanförande han höll vid installationen till ämbetet, vilket han generöst nog gett oss en kopia av, framgår också tydligt att han är en förkämpe för språkvården. Där säger han att han lovar arbeta för att rena och förfina språket i kungadömet. "Det är för mycket skitprat härute", som han så underfundigt formulerar sig.
Hans driftighet visar sig inte bara i de politiska framgångarna och i värvet som företagsledare, utan han är tillika framgångsrik produktutvecklare och självutnämnd håvleverantör av den speciella finmaskiga håv han själv låtit ta fram. "En mycket lämplig håv för allt fiske", framhåller han när han stolt visar upp den för oss. Vi ställer några frågor om röstfiske och liknande tillämpningsområden, men då ÖverRiksmarskalken inte tycks förstå vad vi menar, övergår vi till en semantisk diskussion om härledningen av uttrycket "håvleverantör". Här faller vi dock till föga inför ÖverRiksmarskalkens över-lägset skarpsinniga intellekt och formuleringskonst, varför vi tackar för intervjun och vandrar vidare, dragandes den högst egna slusatsen att ÖverRiksmarskalken satsat på håvar för att slippa spö.
Det är nu långt gånget på dagen, och vi beslutar oss för att söka upp en lämplig plats att slå läger för natten. Snart sitter vi utanför tältet och grillar vår middag, tyst beundrande den magnifika utsikten mot havet. Jag minns plötsligt att vi på vägen till tältplatsen passerat en telefonkiosk, och beger mig dit för att dela mina upplevelser av natu-rens skönhet med mina närmaste. Väl där blir jag dock snopet varse att automaten endast accepterar telefonkort, och lite gammalmodig som jag är, har jag naturligtvis inget sådant i beredskap. Måste komma ihåg att köpa ett i morgon när försäljningsställena har öppnat.

Nyheter och bulletiner från

Konungariket Holmön

Återblick

Ett skepp kommer lastat

"Vak upp, vak upp! Den nya dagen gryr."